Efter en vecka är jag trött på slackerlivet. Tidsbrist, halsont, rethosta och dålig ork har resulterat i dålig mat och endast ett (ETT!) träningspass på 10 dagar (10 DAGAR!) Så dåligt har inte varit sedan sist jag var (nästan) dödssjuk. Bedrövligt.
Tänk det kan göra så stor mental skillnad om man tränar eller inte. För mig som tränar (så gott som) varje dag gör en veckas träninguppehåll detta med mig:
Jag...
...blir trött och orkeslös
...sover sämre
...får en mer negativ självbild
...tappar motivationen att äta bra
...får sämre hy
Känslan jag har nu är att kroppen är tio kilo tyngre än vad den vanligtvis är (även om det inte syns på vågen) och att det hade varit lagom med 18 timmar sömn varje dygn.
För mig är det både negativt och positivt med dessa små träningsuppehåll. Negativt för att jag inte mår varken fysiskt eller psykiskt bra av det. Men positivt för att jag under dessa korta perioder verkligen kommer till insikt om varför jag vanligtvis lever som jag gör. Varför jag gladeligen kan gå upp en timma tidigare om morgonen för att hinna ut på promenad eller varför jag efter en 10-timmars arbetsdag kan längta efter att få på mig träningskläderna och köra ut alla de sista krafterna.
Kanske låter klyshigt, men träningen gör mig till en lyckligare människa. Jag mår bra av det. Och jag önskar att alla kunde få känna det. De som aldrig gått in för träningen och blivit FAST kan inte förstå det. De tycker det är vansinnigt att spendera upp emot 10 timmar i veckan svettandes och pustandes i träningkläder med musklerna brännande och värkande i kroppen. Men vet man vad det handlar om förstår man det UNDERBARA.
Det jag vill komma till är att mitt slackerliv nu är slut för denhär gången. Tanken var att min lilla diet skulle starta nästa måndag. Men nu kan jag inte vänta längra och jag känner mig minst sagt redo, motiverad och laddad :)
Så vi kör i morgon! Är ni med? :D
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar