Sverige var kort

Dagarna hemma gick precis lika fort som sist. Vilket ær alldeles før fort. Konstigt nog kænns det inte alls lika jobbigt att vara tillbaka i Stavanger nu som det gjorde efter jag hade varit hemma øver påsken. Då var jag vraket i en vecka. Nu kænner jag mig helt okej. Precis som innan jag åkte. Det enda ær att jag kænner mig helt matt i huvudet, men det ær inte så kontigt med tanke på att natten ju tillbringades sittande (brevid en man som luktade vansinnigt mycket svett och som jag var livrædd att råka låta huvudet falla på i sømnen)
Det kænns skønt att kunna se tillbaka på dagarna jag har haft hemma och kænna att det bara har varit mysigt och kunna LÆNGTA till nåsta hembesøk istællet før att bara SAKNA det som varit. Jag har kommit på att skillnaden mellan de två orden ær enorm.

Dagarna hemma har mestadels tillbringats med ælsklingen. Jag har hængt som ett plåster på honom sånær som på några timmar vi varit åt var sitt håll før lite ærenden och sådant. Vi har trænat, ætit middag med mina och med hans førældrar, sett Robin Hood på bio och mest ægnat oss åt varandra.

Henkes favvo :)





Tack Sanna som hjælpte mig med bilderna till mitt hjærta. Det var superfint gjort och jag ær vældigt glad och nøjd. Hoppas du kænner att du fick ut något av det med :)