Kalabalik

Det blev det igår kväll. När jag kom hem från jobbet ville min roomie dela en flaska rött. Det var jag inte sen att tacka ja till, var över en månad sedan jag smakade alkohol och vin är ju gott. En flaska blev till två och partystassen åkte på. Gick ner på byen och hamnade på hennes jobb där vi bjöds på lite mer att dricka. Träffade en av hennes nära vänner som var sjukt trevlig. Vi gick vidare till en nattklubb och dansade så taket lyfte. Vi hade så kul! Tills plötsligt. Panik. Var är min ring?!?!?! Inte på fingret, inte på kedjan runt halsen. Inte i fickan, inte i väskan. Var är ringen?!?!?!
Vi letade och letade på dansgolvet. Vakten sa att de stänger om en kvart. Okej vi väntar. Tårarna väller upp och jag kan inte hejda dem. Tårarna sprutar och jag begraver aansiktet i min roomies axel som håller om mig. Jag gråter och försöker inte ens hålla tårarna tillbaka. Till slut försvinner folket långsamt och vi letar mer. Jag tvingar vakterna att hjälpa mig leta. Ingen hittar ringen. Jag skriver upp mitt nummer så de kan ringa om de hittar den. Vi går hem. Jag är helt knäckt. Inte bara över ringen, utan över allt. Vi kommer hem och jag går in på mitt rum och ska ta av mina snycken. Där ligger den. Precis där jag tydligen hade lagt den när jag tog av den för att smörja in mig tidigare. Jag ropade till min roomie att jag hittat den och jag blir så glad att tårarna sprutar ännu mer. Lättnadstårar. Åh vilken tur.

Jag och Henke har likadana. Det står "amor vincit omnia" som betyder "kärleken övervinner allt"