Pratade huur långe som helst med älsklingen igår. Förut tänkte jag: Åh vad jag längtar till fredag när jag får träffa H!" Och nu tänker jag: Åh vad jag längtar till fredag när jag får prata med H på Skype!" Stort steg bakåt. Men nu kan jag verkligen säga att jag längtar till fredag för då kommer han äntligen hit och hälsar på! Jag kan inte förstå hur jag ens har överlevt tre veckor utan honom då. Tyvärr är det såhär det kommer att se ut resten av året. Men vad gör man väl inte? Det är ju ändå så värt det de stunder vi ses. Då finns inget annat.
Igår blev det 9,5 timmar på jobbet innan vi var helt klara. Underbar känsla! Ingen mer varetelling nu! Chefen hade bunkrat upp med gotteri i fikarummet och till lunch hade hon beställt 10 stora familjepizzor. Det blev en hel del över kan man säga, haha. Så där stod vi typ 10-12 stycken med våra små scanninga-apparater. Bip, bip, bip, tröja för tröja, strumpa för strumpa.
Idag ska jag jobba 10-16 på Cubus här i byen och mellan 18 och 23 ikväll behövde de hjälp med varetelling i en annan Cubus-butik, så det blir en lång dag idag. Men jag gillar att hålla mig sysselsatt :)
Puss
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar