Är den tiden förbi?

Dagen har varit bra, men inte så händelserik som födelsedagar brukar vara. Jag kommer ihåg att jag tyckte det var så jobbigt att alla skulle fråga vad man hade fått i present och att alla skulle stå upp och sjunga i matsalen när man hade födelsedag och gick i skolan. Men nu saknar jag det. Speciellt som jag inte har funnit mig så många vänner här att fira min dag med. Agnethes familj har varit jättefina idag och verkligen uppmärksammat att det är min dag och jag fick blommbud från min familj. Annars har det varit mest grattis-hälsningar på facebook idag. Missförstå mig inte, jag är jätteglad för alla hälsningar där, men det är inte riktigt samma sak som att komma till skolan och få extra många och varma kramar. Och sedan äta middag med hela familjen och alla sina härliga vänner. Den tjugonde födelsedagen ska ju ändå vara något speciellt, det är ju inte varje år man fyller jämna tio, och jag kan inte direkt säga att jag längtar efter nästa tioårsjubileum... Jag låter bitter, men det är jag inte. Dagen har varit fin, men jag saknar bara hur födelsdagarna var när man var liten. Och hemma.