Hemlängtan? Jag?

Att åka hem var underbart. Men hemlängtan har blivit värre. Jag hade nästan lyckats glömma hur mycket jag längtade hem. Jag hade börjat bygga mitt här. Det nya. Men så fort jag kom hem såg jag det så klart. Det är hemma jag hör hemma. Inte här. Men det är klart. Det är ju bara för en tid. En begränsad tid, men lång tid. Innan jag åkte var det mest H jag saknade även om jag längtade hem lite ibland. Nu längtar jag både efter H och hem. Mycket. Hela tiden. Jag längtar tills om en vecka när den längtan jag har hem har lagt sig. För det är lättare att leva med en längtan än med två. Men det är okej.