Nu är jag snart inne på slutspurten. Det känns lite sjukt. I söndags började jag gå igenom vad jag ska ha med mig hem, vad jag måste spara på Agnethes vind tills vidare och vad jag måste slänga. Då kom verkligheten ikapp. Ska jag verkligen hem? HEM! Har jag och älskling snart lagt alla dessa månader bakom oss... de som nyss var framför oss.
Ska jag snart få sova i MIN säng och mysa framför MIN teve. Ska jag snart få äta frukost varje morgon i VÅRT kök och äta middag med MIN familj och gosa i VÅR soffa. Ska jag snart få gå MINA gator.
När det är höst och mörkret blir allt mörkare och man är mitt i vardagen längtar man ofta bort. Nu är det just det jag vill ha. Jag vill vakna i min säng, gå ner i köket i lurviga tofflor och varm morgonrock. Jag vill sätta på kaffebryggaren, känna kaffelukten, äta frukost vid fönsterbänken i köket och se ut i den mörka tidiga morgonen på alla lampor som fortfarande lyser som stjärnor innan solen går upp. Jag vill duscha varmt innan jag klär mig varmt för att ta cykeln till tåget till jobbet. Jag ser fram emot min vardag. Hur många kan säga det och mena det?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar